vila i frid/hoppas du vaknar

Det var en gång en prinsessa. Prinsessan hette Baskerkvinnan och satt i toppen av ett högt högt torn. Tornet vaktades av en stor eldsprutande drake. Baskerkvinnan hade fäktats mot den stora draken, bett den goda fen om hjälp att ta sig därifrån, hon hade till och med väntat på att det en dag skulle komma en prins och rädda henne, galopperandes på en vit häst. Men ändå satt hon kvar någonstans i sagornas värld. Ihopkrupen på stengolvet undrade hon om den alltid hade varit så kall och mörk.

Baskerkvinnan vet inte var den är. Hon har letat överallt, men ändå är den borta. Som bortblåst. Ingen annan verkar någonsin ha sett till den. Ändå har hon en krypande känsla av att den funnits där. Den kan inte alltid varit borta. Isåfall hade den ju med andra ord aldrig existerat.

Baskerkvinnan efterlyser sin värdighet är en liten samling verk där Baskerkvinnan vandrar i gränslandet av styra marionettrådarna när det i själva verket är hon själv som spelar dockan.

Slututställning på Sinclair, Uddevalla Gymnasieskola.